Hej, Vi inneha en ny app!
Pro att din app amna fortga klaffa som det ar tankt behover du fornya till nyaste versionen. Klicka pa knappen for att uppdatera!
Ifall en faktum tycks all deltagare i den debatt som utlostes av Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika om ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en oppen be om nagot vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella lidande gallande den digitala arenan, inneha till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat pa att dessa hanar knappt kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det handlar forstas ej bara om tillgangen till sex, utan samt ifall vem som i framat mening gynnas av strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan iraki sexiga kvinnor rader nagon samstammighet om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) anser att dejtingappar som Tinder ej gor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enkom ar delvis riktig: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i viss mening samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, annu en ett exempel kungen stordriftens hansynslosa logik: just som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen pa jobbet inte langre sa mycket att anlanda med, i och med hans konkurrenter nu ar – som minst – allihopa andra hanar i hela stad.
Anderbergs betraktelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar dessutom pa humanistisk niva ar forstas fullt giltig – men jag betvivlar att den ar till fyllest djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara liv i genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar klart, men den paverkar oss i minst oforandrad paverkad stadium i genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller ej enbart mitt jag, utan sjalv gor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Kungen samma gang som jaget gallande jakt efter karlek tvingas bega sig till ett saljbart foremal, riktar det aven en motsvarande konsumistisk ogonkast mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att reflektera pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag antagande att den kapitalistiska logiken nar djupare an va Anderberg antyder, pa ett fason som paminner om baksida av underben serietecknaren Liv Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta intressant som genuint annan, och far sin roll bara i kraft fran att ge jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland massa.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp kungen var bildskarm harnast: Den tycks besta aktiv aven i var speciell ande. Vinnaren i denna nya stadga blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.
En annan sporja som ar presentator att uppehalla sig vid ar den ifall attraktionskraft. Ifall det nu finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad pa en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i allihopa fall? Ett tankevackande besvarande finns att inbringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om vad som uppfattas som tilltalande. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i manga moment, och mycket med direkt motsatt utfall.
Vid en forsta ytlig visuell kontroll – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta manniskor ar overens om va som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: spann mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck gallande subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar isar gallande ett slumpmassigt fordelat fason. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for omkring all att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran attraktion som ar tankbar gallande Tinder borde vara uppenbart, och i denna mening har Anderberg fullstandig domstol, nog till och med mer sann an han anar, pro i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte blott fran databolagens algoritmer, utan fran deras vaxelspel med var personlig evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer totalt utveckling som pagar omkring oss, i vilken faktisk, aktiv humanistisk narvaro i allt hogre stadium ersatts med digital uteblivelse.
I Genom att tomma det manskliga sociala samspelet gallande det satt som nu sker, riskerar vi med andra ord att utarma aven mojligheten till faktisk ingaende foralskelse, och till en tilldragning som nar djupare an till en schematisk kritik fran estetisk symmetri. Till en lystnad som tar kroppen i besittning, men som i viss fras harror fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det bra en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att illustrera sin tes att sexuell frojd i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en bonus forbehallen en begransad elit. Personligen tanker sjalv snarare gallande ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran fore dejtingapparnas intag, ifall hur samtidens individ gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan gallande ett kommande avromantiserat fornuftsaktenskap, till ganska likadan delar varaktig fran sexuell och narcissistisk njutning. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa forstandig franhant sig all chans till lycka.”
